a material girl in a material world

Känner att jag inte riktigt orkar med alla problem på mina axlar, men samtidigt skulle jag inte klara mig utan dem. På senare tid så börjar det kännas som att problemlösning är det som definierar mig, det är det som ger mig en kick. Dock kan det bli lite för mycket vid vissa tillfällen och man känner att man inte orkar göra något. Det är knappt att man orkar hålla sig uppe. Men jag tror verkligen på att det som inte bryter ner en gör en starkare. Jag har inga problem med att vara den som håller uppe saker, att ha koll på allt och alla men jag är rädd att det kan gå lite väl långt. Aldrig vill jag bli kall inombords, förlora förmågan att visa värme och gå helt psyko. Vissa dagar är jag inte alls långt ifrån att slå söner hela huset. Temperament är inget jag saknar! Lite mer tålamod önskas och förmågan att behålla lugnet skulle uppskattas.

Jag vet att problemen kommer aldrig sluta komma och ofta känner jag mig svag och känslig, men när jag kollar tillbaka i tiden inser jag att jag är ändå starkare än vad jag var innan. Det finns ingen chans att jag slutar att kämpa för det jag önskar mig i livet. Det kanske kommer stunder då jag vill bara ge upp, lägga mig på soffan och helt enkelt förtränga, men dessa stunder går över och jag fortsätter mekaniskt vidare. Jag ska få det jag vill och ska nå mina mål i livet.