Besviken.
Är väldigt ledsen och besviken på ett antal människor just nu, av diverse anledningar. Möjligen är jag befängd och kräver allt för mycket under omständigheterna. Dock ber jag inte mer än vad jag själv kan erbjuda. Att jag befinner mig i denna position kan bero på att jag har själv placerat mig dit. Som man bäddar får man ligga säger man, men jag undrar om jag verkligen har bäddad den här sängen. Jag brukar alltid bädda min säng på bästa sätt jag kan. Den blir alltid fin, lite slarvig i vissa hörn, absolut inte perfekt i något avseende men mer än duglig. Ska man sträcka ut sin hand trots alla besvikelser? Eller ska man bara sitta i tystnad och vara bitter? Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra eller säga. Önskar jag kunde komma ut och berätta om problemet, men det är allt för personlig för bloggen. Måste dock påpeka att alla problem för mig är personliga. Gillar inte peeka folk, har gjort det några gånger och tyckte inte alls om mig själv i den stunden. Det är skönt att skriva ner sina känslor. Det är som att prata med en osynlig vän, en som ger en råd när sista ordet är skrivet och punkten är satt.
Kommentarer
Trackback
