Shame on me
Känner att jag måste skriva av mig nu. Jag känner att jag måste förklara, men då är jag ute och cyklar. Finns inte mycket som man kan förklara sådana misstag med. En läxa för livet I guess. Alla misstag blir en läxa. Det känns aldrig bra i samma stund men man kommer över sina misstag. Oavsett förklaring kan man sällan rättfärdiga sig. Enda alternativet är att lära sig från detta och gå vidare. Dock är det svårt att gå vidare när det gnager i en. När man sitter ensam i sitt rum och ångrar sina lilla misstag. Man bara känner hur orden bränns in i hjärnan och i huden. Skam.
Kommentarer
Trackback
